Lissabonfördraget och PIIGS

Lissabonfördraget och PIIGS

Europeiska konstitutionen eller som det heter nu för tiden, Lissabonfördraget, trädde i kraft första december 2009 efter att under 1 % av Europas befolkning (Irland) fick rösta om den. Inte bara en gång utan två gånger. I första folkomröstningen som hölls i Irland fick Bryssel fel svar (enligt sig själv). Efter att irländska folket, som med hjälp av pengar från EU förts bakom ljuset med löften om ofantliga rikedomar i slutet av regnbågen, röstat igen i en andra folkomröstning tyckte Bryssel mer om resultatet. Nu visar det sig att det inte fanns några rikedomar i slutet av regnbågen. Det fanns ingen regnbåge över huvud taget. Det som däremot fanns var misär och elände. Misär och elände som nettobetalare i Europeiska Unionen, bl. a. Sverige, får betala för genom skattesedeln.

Högst februari-arbetslöshet av rapporterande länder i euroområdet hade Spanien med 19,0 procent följt av Irland med 13,2 procent. – E24
I artikel 120 i Lissabonfördraget står följande dunkla text.

Medlemsstaterna ska föra sin ekonomiska politik så att de bidrar till att förverkliga unionens mål, såsom dessa definieras i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen och inom ramen för de allmänna riktlinjer som avses i artikel 121.2. Medlemsstaterna och unionen ska handla i överensstämmelse med principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens som främjar en effektiv resursfördelning, och i enlighet med principerna i artikel 119.

Jag anser själv att det är en paradox att prata om ”öppen marknadsekonomi” och ”effektiv resursfördelning” i samma mening. Knappt hälften av Europeiska Unionens budget går till olika subventioner för jordbruks- och landsbygdsområdet. Endast runt 5 % av hela arbetskraften i Europeiska Unionen arbetar inom jordbruk. Det är helt sinnessjukt att nästan hälften av pengarna går till 5 % av arbetskraften. För att inte nämna att staten kan inte, inte ens EU, skapa jobb.

I artikel 3, som artikel 120 ovan nämner, står det följande.

3. Unionen ska upprätta en inre marknad. Unionen ska verka för en hållbar utveckling i Europa som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt och på prisstabilitet, på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt på en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö. Den ska främja vetenskapliga och tekniska framsteg.

Den ska bekämpa social utestängning och diskriminering samt främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter.

Den ska främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt solidaritet mellan medlemsstaterna.

Den ska respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald och sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas.

4. Unionen ska upprätta en ekonomisk och monetär union som har euron som valuta.

Notera att Irland tillhör så kallade PIIGS-länderna. Enligt andra och tredje stycket i artikel 3 skall Sverige betala för problem länder som Grekland och Irland kan tänkas få. Allt i solidaritetens namn.

Punkt 4 tolkar jag endast på ett sätt; Sverige måste gå med i Euro. Hur det händer är egentligen inte frågan eftersom medborgarna i Sverige ändå inte kommer att frågas utan frågan är bara när det händer.

Allt i Lissabonfördraget låter lite väl mycket som att i en mixer blanda kommunism (dåligt), socialism (dåligt), kapitalism (bra), genusvetenskap (dåligt) och nyspråk (dåligt) för att sedan presentera smörjan från mixern, som man hällt upp i ett skitigt glas, som nyaste och bästa som människan någonsin uppfunnit.

E24 Oligarkins järnhårda lag