Jag är motståndare till Europeiska Unionen. Det är något jag är oerhört stolt över. Jag har aldrig gillat idén om supranationella organisationer som Europeiska Unionen eller Förenta nationerna. När makt centraliseras, som är fallet med Europeiska Unionen, är vi på god väg mot tyranni.

Vi har i Europa fått bevittna demokratins undergång under ganska lång tid. Det är svårt att se och veta när demokratin urholkas men den observanta kan få ledtrådar genom att lyssna på vad folkvalda säger och läsa vad de skriver. Margot Wallström, fd vice ordförande för EU kommissionen, har aldrig, vad jag vet, valts till något förutom till Sveriges riksdag 1979-86. Men eftersom hon har haft en så hög position vill jag visa vad hon sa under en intervju:

In a democracy you listen to the concerns and you see is there anything we can do to meet those concerns. What exactly was it that they were worried about and made them say no. And of course the political leaders have invested so much political capital and time and energy to try to get a new machinery, to get the EU to work better so of course we will not give up easilly. They would try to find a way forward because we need to make it more democratic and more open and more effective.

För mig är det väldigt oroväckande att politiker säger att de struntar i vad folket tycker för att de lagt ner så mycket tid och energi på något. Sen när skall beslut i en demokrati tas över en fika? Citerar en artikel om Margot Wallström av reporten Rolf Gustavsson på Svenska Dagbladet.

Hon tog efter hand en rad initiativ för att bättre lyssna av opinionerna runt om i medlemsländerna, men hann egentligen bara börja på ett alltjämt ofullbordat reformarbete. Ett olöst grundproblem är vad man gör med vad man hör. Det saknas effektiva mekanismer som kopplar samman de allmänna opinionerna i EU-länderna med utformningen av politiken på europeisk nivå.

Jag trodde länge, naiv som jag var, att tredje statsmaktens uppgift var att granska lagstiftande och verkställande makten. Hur kan journalister sova om nätterna när de mycket väl vet vad som håller på att hända med demokratin i Europa? Hur kan det ”saknas effektiva mekanismer” med vad folket tycker och hur politiken skall utformas på europeisk nivå? Därför vill jag ta upp något som står i USAs självständighetsförklaring. I den finns det något oerhört viktigt skrivet. Det som står i den är inte bara oerhört viktigt utan, enligt mig, även något av det vackraste som någonsin skrivits. Notera att följande skrevs 1776, nästan 234 år sedan.

We hold these truths to be self-evident, that all men are created equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness. That to secure these rights, Governments are instituted among Men, deriving their just powers from the consent of the governed, That whenever any Form of Government becomes destructive of these ends, it is the Right of the People to alter or to abolish it, and to institute new Government, laying its foundation on such principles and organizing its powers in such form, as to them shall seem most likely to effect their Safety and Happiness.

Det jag vill lyfta fram från texten ovan är ”consent of the governed”. Det räcker med fyra ord för att visa hur absurd det så kallade ”grundproblemet” med ”saknas effektiva mekanismer” är. Eftersom Europeiska Unionen från och med 1 december 2009 bygger på en falsk ”consent of the governed” måste Europeiska Unionen anses sakna legitimitet över huvud taget. Enda landet där Europeiska Unionen och Lissabonfördraget kan anses vara legitim är Irland. I inget annat land fick folket rösta om Lissabonfördraget. Nu räknar jag inte in Spaniens, Frankrikes och Hollands folkomröstningar eftersom dem, i teorin, handlade om ett annat fördrag.

För att ge ett exempel på hur odemokratisk Europeiska Unionen är använder jag mig av ett fiktivt Sverige som exempel. Tänk dig att landshövdingarna (EU-kommissionärer) för varje län (land) lades fram till riksdagen (EU-parlamentet) av regeringen (medlemmarna i EU) för godkännande.  Regeringen är som bekant en blandning av partierna i majoritetsblocket i riksdagen. Enda alternativet för riksdagen var att antingen godkänna alla landshövdingar eller inga alls. Därmed godkänns landshövdingarna alltid, som förslagits av regeringen (tänk på majoriteten i riksdagen). Tänk dig nu att dessa landshövdingar var de som lade fram ny lagar till riksdagen för att godkänna lagarna och det enda riksdagen kunde göra, om de inte gillade lagförslaget, var att rösta ned den och skicka med en arg lapp till landshövdingarna. Och de enda representanterna folket fick välja var till riksdagen. Hur demokratiskt är det? Inte ett dugg enligt mig.

Demokratin är död, leve demokratin!

Telegraph SvD EUObserver SvD