Totalitarismen och EU torsdag, Dec 2 2010 

Jag är en pragmatisk och enkel person. I grunden är jag liberal. Inte dagens rödvinsliberal som centerpartister och folkpartister utan klassiskt liberal a la John Locke.

Det jag vill är att alla människor i Europa och världen skall få leva sina liv i fred från den egna statens eller andra staters förtryck. Detta innebär bland annat att alla människor har rätten till liv, frihet och strävan efter lycka. Det innebär med andra ord att alla har rätten till bland annat egendom och yttrandefrihet. Orsaken till varför jag varje dag försöker göra något för att väcka människorna i Sverige om monsterstaten EU:s framfart är att jag ser en tydlig tendens från makteliten i Bryssel att få bort nationalstaterna och samtidigt centralisera makten till Bryssel. Alla har kanske inte reflekterat över det faktum att friheten minskar varje gång man centraliserar makten till Bryssel. Det bidrar till att människorna har färre möjligheter att leva sina liv som de vill utan statens inblandning vilket tydligt strider mot naturrätten som jag omfamnar.

Nu finns det diskussioner, och säkerligen redan färdiga förslag, på hur EU-kommissionen vill införa enhetlig moms för alla EU-länderna. När detta blir verklighet, inte om, utan när så kommer det för oss medborgare innebära att friheten som vi känner den blir ännu mindre. Orsaken är så klart att genom att man återigen centraliserar makten, i det här fallet skattepolitiken, till Bryssel blir det en liten klick människor som beslutar hur mycket moms (läs: skatt) en medborgare måste betala för en vara i Sverige. Din frihet minskar med andra ord till slut på grund av oligarkins järnlag.

Jag har även märkt att människor generellt har en tanke att totalitarismen uppstår helt plötsligt över en natt. Ingenting kan vara mer felaktigt. Totalitarismen smyger sig fram i snigelfart genom att man hyvlar bort människornas frihet skiva för skiva tills man en dag står där som en betydelselös siffra, en pjäs, en bricka, som staten använder sig av. När man har kommit fram till den punkten är det redan försent att göra något. Man har blivit en slav under statens förtryck och enda vägen därifrån är rakt ner i helvetet där man ställs inför ett ultimatum: frihet eller döden.

Det tåla att kontinuerligt nämna att en regering, och därmed staten, i sig har inga rättigheter över huvud taget utan det enda staten har är skyldigheter gentemot medborgarna. En av många skyldigheter staten har är att opartiskt säkerställa att varje person har kvar det han har rätt till i form av lön, mark, ägodelar, frihet eller alla andra rättigheter som människan äger genom naturrätten. Att staten genom tvång tar ifrån något som medborgaren äger för att ge det till en annan medborgare är inte bara stöld utan en form av tyranni. Tyranni under en godtyckligt förtryckande elit som ser sig vara mer förnäm än alla andra.

Glöm inte att makt tenderar att korrumpera och absolut makt korrumperar absolut. Därför vill jag avsluta med följande: Vi kommer aldrig Sverige tillbaka. Vi måste ta Sverige tillbaka!

Oligarkins järnhårda lag i Europeiska Unionen… söndag, Apr 18 2010 

Lissabonfördraget och PIIGS

Lissabonfördraget och PIIGS

Europeiska konstitutionen eller som det heter nu för tiden, Lissabonfördraget, trädde i kraft första december 2009 efter att under 1 % av Europas befolkning (Irland) fick rösta om den. Inte bara en gång utan två gånger. I första folkomröstningen som hölls i Irland fick Bryssel fel svar (enligt sig själv). Efter att irländska folket, som med hjälp av pengar från EU förts bakom ljuset med löften om ofantliga rikedomar i slutet av regnbågen, röstat igen i en andra folkomröstning tyckte Bryssel mer om resultatet. Nu visar det sig att det inte fanns några rikedomar i slutet av regnbågen. Det fanns ingen regnbåge över huvud taget. Det som däremot fanns var misär och elände. Misär och elände som nettobetalare i Europeiska Unionen, bl. a. Sverige, får betala för genom skattesedeln.

Högst februari-arbetslöshet av rapporterande länder i euroområdet hade Spanien med 19,0 procent följt av Irland med 13,2 procent. – E24
I artikel 120 i Lissabonfördraget står följande dunkla text.

Medlemsstaterna ska föra sin ekonomiska politik så att de bidrar till att förverkliga unionens mål, såsom dessa definieras i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen och inom ramen för de allmänna riktlinjer som avses i artikel 121.2. Medlemsstaterna och unionen ska handla i överensstämmelse med principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens som främjar en effektiv resursfördelning, och i enlighet med principerna i artikel 119.

Jag anser själv att det är en paradox att prata om ”öppen marknadsekonomi” och ”effektiv resursfördelning” i samma mening. Knappt hälften av Europeiska Unionens budget går till olika subventioner för jordbruks- och landsbygdsområdet. Endast runt 5 % av hela arbetskraften i Europeiska Unionen arbetar inom jordbruk. Det är helt sinnessjukt att nästan hälften av pengarna går till 5 % av arbetskraften. För att inte nämna att staten kan inte, inte ens EU, skapa jobb.

I artikel 3, som artikel 120 ovan nämner, står det följande.

3. Unionen ska upprätta en inre marknad. Unionen ska verka för en hållbar utveckling i Europa som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt och på prisstabilitet, på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt på en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö. Den ska främja vetenskapliga och tekniska framsteg.

Den ska bekämpa social utestängning och diskriminering samt främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter.

Den ska främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt solidaritet mellan medlemsstaterna.

Den ska respektera rikedomen hos sin kulturella och språkliga mångfald och sörja för att det europeiska kulturarvet skyddas och utvecklas.

4. Unionen ska upprätta en ekonomisk och monetär union som har euron som valuta.

Notera att Irland tillhör så kallade PIIGS-länderna. Enligt andra och tredje stycket i artikel 3 skall Sverige betala för problem länder som Grekland och Irland kan tänkas få. Allt i solidaritetens namn.

Punkt 4 tolkar jag endast på ett sätt; Sverige måste gå med i Euro. Hur det händer är egentligen inte frågan eftersom medborgarna i Sverige ändå inte kommer att frågas utan frågan är bara när det händer.

Allt i Lissabonfördraget låter lite väl mycket som att i en mixer blanda kommunism (dåligt), socialism (dåligt), kapitalism (bra), genusvetenskap (dåligt) och nyspråk (dåligt) för att sedan presentera smörjan från mixern, som man hällt upp i ett skitigt glas, som nyaste och bästa som människan någonsin uppfunnit.

E24 Oligarkins järnhårda lag